Tappvattensystem VVS handboken

Tappvattensystem är det som utgör själva system för vilket vårat tappvatten transporteras i. Precis som avlopp och värme har sina egna ”system”. Tappvatten är det vatten som vi dagligen använder båda för att dricka så kallat dricksvatten. Men även för att klara våra dagliga behov som till exempel diska, tvätta, laga mat och våran personliga hygien (duscha, bada, gå på toaletten och tvätta händerna).

Dricksvatten

Dricksvatten är det vanligaste livsmedlet som vi alla kommer i kontakt med.
Det är även det mest reglerade livsmedlet vi har vilket är viktigt efter som det är något vi alla behöver dagligen.

Hur mycket vatten använder en person?

En genomsnittlig Svensk använder mellan 140 – 160 liter vatten per dag.
Enligt Svenskt Vatten ”Dricksvattenfakta” är uppskattningen 140 liter medans Livsmedelsverket uppskattar att det går åt 160 liter per dag.

  • 40 – 60 l för personlig hygien (duscha, bada och tvätta händerna)
  • 30 l går till toalettspolning
  • 15 l för att diska
  • 15 l för tvätt av kläder
  • 10 l tillagning av mat även inräknat dricksvatten som dricks
  • 10 l beräknas gå åt som övrigt per person.

Vattenhårdhet

När man pratar om vattenhårdhet så menar man vilken hårdhet vattnet har. Vattnets hårdhet avgörs beroende på hur mycket mineraler vattnet innehåller.

Vattenhårdhet anges i tyska hårdhetsgrader, °dH, och är ett mått på mängden kalcium och magnesium i vattnet.

Vattenförsörjning

Enkelt beskrivet så är tappvatten det vatten vi använder till vardags som dricksvatten, samt till matlagning, tvätt, hygien och liknande. Ifråga om vem som ansvarar för leveransen av ens tappvatten, så är det stor skillnad mellan om man till exempel skulle äga en tomt med egen brunn jämfört med när ens hemkommun står för leveransen. I det sistnämnda fallet är det nämligen kommunens ansvar att se till att tappvattnet levereras med rätt vattentryck och med tillräckligt hög kvalitet.

Kommunalt vatten

Du har säkert flertalet gånger lagt märke till de stora ”svampformade” vattentornsbyggnaderna som finns placerade här och var i anslutning till bebyggda områden i Sverige. Dessa utgör det led i leveranskedjan där det kommunala vattnet befinner sig innan det pumpas fram till vår egen fastighet och ansluts till denna.

Ursprungligen kommer vattnet från sjöar, från rinnande vattendrag, från tillverkade brunnar eller genom att man bland annat låter naturligt sjövatten filtreras genom ett markgruslager. Vissa av dessa vattenkällor har en relativt hög grad av renhet redan ute i naturen, men gemensamt för dem alla är att de dessutom kommer att genomgå olika grader av rening i ett vattenreningsverk innan vattnet pumpas upp i dessa vattentorn.

Vattentorn

Vattentornet svampen i Örebro
Vattentornet svampen i Örebro

När vattnet väl befinner sig i det lokala vattentornet kommer det i stor utsträckning att vara skillnaden i höjd mellan tornet och ett hushåll som vattnet skall till som kommer att avgöra vilket vattentryck man får i det hushållet, och det är av en sådan anledning som man oftast försöker att placera vattentorn på upphöjda platser såsom kullar och höjder.

Skulle det vara så att de lokala höjdförhållandena på en ort gör det svårt att hitta en plats där man naturligt har möjlighet att uppnå ett önskat vattentryck, så går detta att lösa på andra sätt med hjälp av teknik, till exempel med så kallade tryckstegringspumpar.

Kvalitén på tappvatten i Sverige är god och de normer som de olika kommunerna behöver leva upp till i sina respektive vattenleveranser kommer ifrån Livsmedelsverket. Eftersom vattenkällorna som används varierar från kommun till kommun, så varierar även vattenegenskaper såsom dess hårdhet och pH-värde mellan de olika kommunerna, men kvaliten är alltid hög och kranvatten är faktiskt Sveriges mest kontrollerade livsmedel.

Svenskt kranvatten anses till och med ofta hålla en högre kvalitet än olika varianter av flaskvatten som går att köpa ute i butikerna.

Vattenleverans

Ifråga om infrastruktur så levererar svenska kommuner sitt tappvatten fram till 0,5 meters avstånd ifrån en beställande fastighet, och detta med Livsmedelsverkets efterfrågade kvalitet, samt med ett lämpligt flöde och vattentryck för det aktuella sammanhanget.

Den vattenledning som kommunerna åstadkommer detta med kallas för servisledning och när denna ansluts till den aktuella fastigheten, så förses även ledningen med en avstängningsventil och med en plomberad kallvattenmätare inne i huset för att det skall kunna gå att kontrollera att den fortsatta vattenförbrukningen hålls inom planerade gränser.

Eget vatten

Bor man däremot en bit ifrån mer tätbebyggda områden skulle det kunna hända att man som fastighetsägare tar och löder sin vattenförsörjning på egen hand istället. Detta skulle kunna utföras genom att man själv tar upp grundvatten ifrån en egen brunn eller genom att man använder sig av ytvatten ifrån ett närliggande vattendrag.

Grundvatten går faktiskt ofta bra att använda som tappvatten rakt av, eftersom det genomgår en naturlig rening i och med att det sedimenteras genom marken, medan ytvatten oftast behöver genomgå ytterligare reningsprocesser för att det skall kunna gå att använda i en omfattning som motsvarar den som vi använder vårt vanliga kranvatten till.

Beroende på vad man avser att använda en tomt där man har tillgång till eget vatten till, så kan det alltså bli angeläget att även väga in hur stor tomtens vattentillgång är, samt vilken kvalitet vattnet har.

Det behöver inte nödvändigtvis innebära något större problem att till exempel ha en sommarstuga där man endast tillbringar några dagar i taget ifall vattentillgången är begränsad, men avser man att tillbringa längre sammanhängande perioder i en byggnad uppförd på en sådan tomt, så skulle tillgången på vatten och dess kvalitet kunna bli direkt avgörande för hur genomförbar en sådan vistelse är.

Pumpar

För att kunna använda sig av vatten ifrån en vattentäkt är det nödvändigt att ha en pump av något slag, och gällande de olika slags konstruktioner av pumpar som förekommer har vi bland annat varianter såsom djupbrunnspumpar, ejektorpumpar och jetpumpar.

Det pumpen åstadkommer rent praktiskt är till att börja med att den skall övervinna de rent fysiska förutsättningarna av att vattnet befinner på en lägre höjd vid källan jämfört med höjden där dess önskade avtappningsställe skall placeras.

Vidare så skall pumpen även se till att bygga upp ett tillräckligt högt vattentryck vid avtappningen, och pumpens kapacitet har utöver höjdskillnaden även friktionen i och längden på vattenledningen att övervinna, så det gäller att både välja en typ av pump och en tillräcklig dimensionering för att få ett sådant flöde och en sådan vattenmängd som man efterfrågar i det aktuella sammanhanget.

Djupbrunnspump

Djupbrunnspump
Djupbrunnspump

Den här sortens pump sänker man ned direkt i borrade brunnar så att själva pumpen som sådan står i direkt kontakt med vattnet. Till skillnad ifrån jetpumpen så är denna pumpprincip tryckande istället för sugande, och det är möjligt att konstruera en pump av det här slaget så att den klarar större djup och större vattenvolymer (upp till 100 m³/h) ifall sådana specifikationer efterfrågas.

Djupbrunnspumpen är den vanligaste typen av pump, och finns både i 1-fas och 3-fasutföranden, och funktionaliteten kring placeringen av pumpen gör det nödvändigtvis att se till att en pump av det här slaget placeras så att den inte samtidigt suger upp smuts när den pumpar upp vatten.

Ejektorpump

Ejektorpump
Ejektorpump

Denna typ av pump placeras ut på ett motsvarande sätt som när man installerar en jetpump, med den skillnaden att den här sortens pump innehåller en maskindel som benämns som ejektor och som är nedsänkt i brunnen, vilket bidrar till pumpens förmåga att suga upp vatten.
Ejektorpumpen har två vattenledningar varav den ena går ned i brunnen, och den andra går upp. Den ena ledningens funktion är att pumpen suger upp vatten genom den, medan den andra ledningen skickar vatten till ejektorn som används till att trycka på i sugledningen, och med hjälp av denna funktionalitet blir det möjligt att konstruera pumpmodeller som klarar av vattendjup ända ned till 100 meter.

Det har varit mer vanligt i det förflutna med ejektorpumpar än vad det är i dagsläget, eftersom dessa har tenderat att bli utbytta mot djupbrunnspumpar på senare tid.

Jetpump

Jetpump
Jetpump

En jetpump används till vattenförsörjningsanläggningar av mindre slag, som till exempel enfamiljshus, fritidshus eller ett bevattningsprojekt av något slag. Beroende på hur det aktuella fastighetsupplägget ser ut är det möjligt att antingen placera denna pump direkt i ens huvudbyggnad, eller så kan man placera den i ett dedikerat pumphus.

Oavsett upplägg bör pumpen placeras så nära vattenkällan som möjligt, eftersom dess funktion går ut på suga upp vattnet till pumpen. Rent praktiskt kommer man inte att kunna räkna med denna sorts pump kommer att kunna suga upp vatten högre än cirka 6-8 meter, och detta beror helt enkelt på hur atmosfärstrycket inverkar på just den här modellens funktionalitet ifråga om att transportera vatten ifrån en lägre till en högre höjd.

Vattenmagasinering

Användningsområdet för en vattenpump varierar förstås ifrån sammanhang till sammanhang, men det är sällan särskilt optimalt att en pumpmaskineriet skall behöva sättas igång vid varje enskild vattentappning.

Som en lösning på detta kopplar man ofta pumpen till någon slags tank eller behållare som kan lagra det uppumpade vattnet till dess att det kommer till användning. Två vanliga produkter designade att lösa detta kallas för hydroforer och membrantankar, och funktionaliteten hos båda dessa innefattar att de lagrar vatten under lufttryck.

Membrantanken lagrar vattnet i en gummiblåsa som utsätts för ett lufttryck utifrån, och denna modell har fördelen att den kan lagra en relativt stor mängd vatten innan man behöver pumpa upp mer, och i hydroforen befinner sig vattnet i en behållare som har direktkontakt med komprimerad luft, vilket ger hygieniska fördelar och kan visa sig angeläget ifall lagringen av uppumpat vatten till exempel annars skulle ge upphov till dålig lukt.

För den rent praktiska funktionaliteten och för att vara godkända säkerhetsmässigt behöver membrantankar och hydroforer vara försedda med detaljer såsom säkerhetsventil, manometer, vattenståndsrör, avstängningsventil samt tryckströmbrytare och detta finns det i sin tur finns fastställda specifikationer för hur dessa skall vara utformade.

Rörtyper

En del vattenledningsprojekt innebär högre krav på ledningsmaterialet än andra, och eftersom det vatten som används till matlagning, hygien, tvätt och liknande är livsmedelsklassat, så innebär detta att det ställs högre krav på kvaliteten och typen av rör i ett sådant sammanhang än i till exempel ett varmvattensystem.

Det förekommer en mängd olika rörtyper som används till detta, och flertalet utav dessa utgörs av någon variant på kopparrör eller kopparrör med någon slags isolering eller behandling (till exempel prisolrör, plusprisolrör eller förkromade kopparrör) alternativt någon form av polyetenrör (Pem-, Pex- eller AluPex) eller stålrör.

Dessa varianter har alla sina olika för- och nackdelar, och kommer i ett antal olika dimensioner. De överväganden som görs ifråga om valet av rörtyp kan handla om hur praktiskt materialet är för en viss typ av installation, hur beständig installationen är tänkt att vara, hur lätt materialet är att jobba med, estetiska aspekter i de fall den färdiga installationen kommer att vara synlig och eftersom vissa material endast är godkända för kallvatten, så är även huruvida det skall förekomma varmvatten eller ej i ett visst sammanhang en avgörande faktor när det gäller en viss typ av installationer.

Sammanfogning av rör

Vid sammanfogning av rör är det extra viktigt att man utför det på ett fackmannamässigt sätt. Det är extra viktigt när man hanterar dricksvatten att man använder rätt typ av rör. Vi kommer nu kolla närmare på olika typer av metoder för att sammanfoga rör.

Sammanfogning av kopparrör

När det gäller den rent praktiska installationen, så sammanfogas olika typer av rör på olika sätt. Kopparrör sammanfogas i sig vanligtvis på tre olika sätt, antingen genom lödning, genom mekaniska klämringskopplingar eller presskopplingar.

klämringskoppling
klämringskoppling

Utöver att vara uppmärksam på olika fabrikat och utföranden (där till exempel Conex, Kuterlite, Vatette och FPL tillhör några av de mer vanliga tillverkarna av klämringskopplingar) så är det nödvändigt att känna till sådant som att man alltid skall använda en stödhylsa ifall man avser att använda denna typ av koppling på ett glödgat eller halvhårt kopparrör och det är bra att känna till att principen för klämringskopplingar också används för sådant som halvkopplingar, kombikopplingar, radiatorkopplingar samt blandarfästen.

Ifall man avser att löda ihop kopparrör använder man oftast något som omnämns som kapillärrördelar och det är också värt att påtala att man både använder sig av hårdlödning med lödtråd och gaslåga med hög temperatur, samt mjuklödning med elektrisk lödapparat eller gasolbrännare.

Det vanligaste sättet att sammanfoga kopparrör och delar är att använda sig av presskopplingar vilka man pressar med ett särskilt pressverktyg som kan utöva ett tryck på 10 ton. De olika fabrikaten av pressdelar använder sig av olika sorters pressbackar, så det är viktigt att man är noga med att alltid använda sig av rätt fabrikat för de delar man använder sig av, och till skillnad ifrån klämringskopplingar som metod så använder man sig inte av stödhylsor när man pressar koppardelar.

Sammanfogning av andra sorters rör

Arbetar man med andra rörvarianter än kopparrör använder man sig ofta av något slags klämringskoppling, eller med någon variant av detta.

Galvrör kan sammanfogas med sådana, eller genom gängade delar tillsammans med lin och tätningspasta och ibland kan det till och med passa att använda sig av gängtejp.

De olika polyetenvarianterna har ofta sina egna kopplingsvarianter, som kan vara eller innefatta någon slags klämringskoppling eller något liknande, och det förekommer även varianter där man tillfälligt kan vidga röret med specialverktyg för att passa det mot en invärtes koppling och som röret sedan krymper tillbaka kring.

I detta område är det också vara värt att allmänt betona att man får se till att vara uppmärksam på de olika monteringsdetaljerna, så att man använder rätt detalj till rätt rörtyp för annars finns det en risk att installationen inte blir godkänd.

Rördragning för Sanitetsarmatur

Synlig rördragning

När man installerar vattenledningsrör i ett sanitetsutrymme kan detta både genomföras så att rören blir synliga i utrymmet eller så kan man utföra installationen så att de inte kommer att synas.

Med en synlig rördragning kommer rören att vara installerade utanpå väggen och detta har den fördelen att detta blir relativt lätt att inspektera och man kan upptäcka eventuella läckage som skulle kunna riskera att ge upphov till vattenskador.

Standardenlig synlig rördragning i våtrum utförs med 40 mm mellan centrum på rören, vilket också benämns som 40 c/c. Det förekommer blandare anpassade för just detta måttet, så tack vare detta kommer man inte att behöva någon särskild sorts blandarfäste.

Dold rördragning

Detta innebär att man placerar rören inuti väggen i samband med installationen, och i samband med en sådan installation använder man ofta kopparrörsvarianten prisol eller någon av polyetenvarianterna Pex eller AluPex.

Kopplingarna får inte vara dolda i installationen, eftersom det är för stor risk att det skulle kunna uppstå vattenskador ifall det inte är möjligt att kunna inspektera dessa, och en stor del av motiveringen till att utföra en sådan här slags installation är att den blir snygg och att man undviker onödiga hål i tätskiktet.

Det är vanligt i Sverige att man använder sig av ett avstånd på 160 c/c mellan rören, vilket avviker ifrån europeisk standard över lag där man använder sig av ett avstånd på 150 c/c.

Blandare ansluts till rören med ett blandarfäste, och här finns det då särskilda blandarfästen tillgänglig för just dold rördragning.

Installation av Pex-rör

Vid en vattenledningsinstallation i ett sanitetsutrymme kommer man att dra en ledning som omnämns som matarledning från det inkommande vattnet och dra denna till kall- och varmvattenfördelare som skall vara av lagom dimension för det aktuella utrymmet. Dessa fördelare skall vara placerade i särskilda fördelarskåp som är täta och som skall vara försedda med läckageindikering.

Det kommer även att gå ledningar ut från fördelarna genom väggarna ut till installationens olika tappningsenheter, och monteringen kring detta utgår ofta ifrån färdiga monteringslösningar av olika fabrikat, av vilka det aktuella valet för en viss monteringslösning till exempel kan komma att utgå vilka utrymmesvolymer man har tillgängligt för ett visst monteringssammanhang.

Det kommer även att gå ledningar ut från fördelarna genom väggarna ut till installationens olika tappningsenheter, och monteringen kring detta utgår ofta ifrån färdiga monteringslösningar av olika fabrikat, av vilka det aktuella valet för en viss monteringslösning till exempel kan komma att utgå vilka utrymmesvolymer man har tillgängligt för ett visst monteringssammanhang.

Ventiler för tappvattenarmaturer

När du införskaffar en ventil för ett tappvattensystem är det av yttersta vikt att ventilen du väljer är avzinkningsbeständig, för annars kommer den inte att tåla tappvatten.

Det förekommer en märkning med benämningen CR, vilket visar att den ventil som har denna märkning är typgodkänd för tappvatten, och denna märkning förekommer även på annan typgodkänd tappvattenarmatur som till exempel klämringskopplingar.

Den mest vanligt förekommande ventilen kallas för kulventil, och denna finns i många olika fabrikat och utföranden. Insidan av den består av en ihålig kul i förkromad mässing, i rostfritt eller av teflon och denna stänger till när den vrids 90 grader, och då tätar kulan mot ett säte av nylon eller gummi.

Det förekommer även en äldre sorts avstängningsventil som kallas för skjutventil. Denna har en klaff som kan stängas till och ytorna som tätar mot varandra består av metall. Varianten är som sådan driftsäker, men eftersom modellen har funnits under lång tid har det också förekommit en mängd fabrikat och dimensionsstorlekar.

För att underlätta underhåll när en äldre skjutventil skall bytas ut, så finns det därför nyframtagna uppsättningar ventiler som skall motsvara uppsättningar av äldre motsvarigheter i händelse av att dessa skulle behöva bytas ut.

Tappvattenarmatur – Isolering och övrig armatur

Tappvattenledning är ofta isolerade, och detta av flera anledningar. Kallvattenledningar kan vara isolerade för att förhindra kondens som kan leda till fuktskador eller korrosion, de kan isoleras för att förhindra att rören fryser och varmvattenledningar isoleras för att förhindra värmeavgivning. Utöver detta kan även det vanliga höljet kring vissa rörsorter innebära positiva fördelar av isolering.

Utöver detta förekommer det även en uppsättning övriga armaturdetaljer för installation av tappvatten såsom servisventiler, vattenmätare, backventiler, smutsfilter, säkerhetsventiler, blandningsventiler, vakuumventiler och påfyllningsventiler och dessa kan bland annat reglera sådant som vattenflöde, mekanisk rening ifrån främmande partiklar, vattentryck, vattentemperatur och föra in eller stänga av vatten i olika delar av systemet.

Varmvattenproduktion

Ytterligare ett betydelsefullt område för vattenledningsinstallationen i ett hushåll är varmvattenberedaren. En varmvattenberedare värmer vatten för sådant som disk, tvätt, bad samt dusch och detta uppvärmda vatten kallas för tappvarmvatten.

Det förekommer två huvudprinciper för varmvattenberedning där en förrådsberedare värmer upp vattnet utifrån vad som kallas för ackumuleringsprincipen och genomströmningsberedaren värmer det enligt genomströmningsprincipen.

Förrådsberedare

En varmvattenberedare av detta slag innehåller en intern behållare som har möjlighet att lagra uppvärmt vatten, och detta vatten värms i sin tur antingen elektriskt med hjälp av en elpatron eller genom att varmt vatten ifrån värmesystemet strömmar genom behållaren.

Alternativt kan värmevattenbehållaren värmas av ett system där beredaren är dubbelmantlad och där till exempel värmevatten eller någonting annat varmt leds in mellan ytter- och innermanteln.

För denna typ av beredning handlar en stor del av ens beaktanden kring inköp och installation om vilka material man skall använda sig av i sin förrådsberedare, och om att elpatronen behöver vara tillräckligt avskärmad så att den inte kortsluts ifall ens modell använder sig av en sådan. En stor del av denna utvärdering görs i förhållande till den lokala vattenkvaliteten i sammanhanget där beredaren skall installeras.

Genomströmningsberedare

Grundprincipen för denna typ av beredare är att vattnet strömmar igenom värmekällan och denna sorts beredare används i stor utsträckning som värmeväxlare i bland annat modeller som låter värmevattnet växla mot tappvarmvattnet.

Det förekommer även varianter som förvärmer vattnet i en värmeväxlare och som därefter värmer upp det ytterligare i förrådsberedarområdet, vilket ger en snabb uppvärmning som samtidigt också kräver en hög effekt för att kunna åstadkomma detta.

Ackumulatortank

En ackumulatortank är en anordning för att värma ett varmt media genom ett annat, till exempel genom att låta värmevatten värma tappkallvatten till tappvarmvatten.

En sådan tank kan anordnas på en mängd olika sätt, både med el och soluppvärmning samt med förrådsberedare och/eller genomströmningsberedare, och grundtanken är helt enkelt att man ser till att använda sig av den värme och övrigt fritt tillgängliga energi som redan finns i systemet innan man börjar ge sig på att tillföra ytterligare energi utifrån.

Värmepump

En värmepump är en teknisk anordning som överför värme från en kall till en varm plats och hur det går till att producera tappvarmvatten i samband med en sådan varierar beroende på värmepumpstyp.

De olika fallen innebär att man antingen har en dubbelmantlad beredare, en beredare med varmvattenslinga eller en förrådsberedare och i samtliga fall använder man värmesystemets vatten till att värma upp tappvattnet.

Eftersom många värmepumpssystem inte i sig själva skulle få upp en temperatur som är särskilt mycket högre än den luft som det är meningen att den skall värma upp så monterar man en växelventil på framledningen som riktar flödet antingen till värmesystemet eller beredaren.

Värmepumpen känner i sin tur av ifall den för tillfället producerar värme eller varmvatten och kan utifrån detta se till att åstadkomma den temperatur som behövs för detta. Det skulle kunna inträffa att värmepumpens ordinarie kapacitet inte skulle vara tillräcklig och i sådant fall går dess eltillsats igång för att tillföra ytterligare uppvärmning.

Utöver detta förekommer det även varmvattenberedare och elpannor som är direkt anpassade för att kunna användas tillsammans med detta slags kombinerade luft- och vattenvärmepumpar.

Säkerhetsutrustning

I samband med installationen av varmvattenberedaren skall det monteras en avstängningsventil, backventil, säkerhetsventil, vakuumventil samt en avtappningsventil och man monterar även en blandningsventil som blandar varm- och kallvatten till efterfrågad temperatur, vilket ofta är runt 55 grader.

Där vatten lagras finns även risk för att det bildas bakterier, och med anledning av detta är det önskvärt att uppnå en temperatur i ens varmvattenberedare på minst 60 grader. En hög temperatur i beredaren ger dessutom också beredaren en större kapacitet att åstadkomma varmt vatten i allmänhet.

Varmvattencirkulation – VVC

Ifall färdigt tappvarmvatten skulle stå still i en fastighets vattenledningar skulle det börja kallna och dessutom så skulle det kallnade vattnet behöva försvinna ur vattenledningarna innan det nya varmvattnet skulle kunna börja flöda fram genom dessa.

Beroende på hur långa vattenledningarna är i det aktuella sammanhanget innebär detta att det skulle kunna ta ganska lång tid för varmvattnet att komma igång i vissa sammanhang, och med anledning av detta brukar man ofta installera en särskild cirkulationsledning som låter varmvattnet cirkulera över varmvattenberedaren genom en varmvattencirkulationspump.

Sanitetsarmatur

Vid själva tappstället i en vattenledningsinstallation så har vi, utöver kranen som själva vattnet kommer ut ifrån, även en förekomst av en av ett par olika sorters blandare vars uppgift det är att blanda tappvarmvatten och tappkallvatten till önskad temperatur.

Tvårattsblandaren

Denna slags blandare utgör den äldre av modellerna och har funnits sedan 20-talet, och den kännetecknas av att den har varsin ratt för varmt respektive kallt vatten. I sitt enklare utförande har den tätningskäglor av mässing med gummipackning och det är lätt och billigt att serva en sådan modell, samtidigt som det också existerar mer exklusiva varianter med till exempel keramisk tätning.

Ettgreppsblandaren

Den här modellen dök upp på 1960-talet, och den regleras med en spak som styr både vattenmängd och temperatur. Tätningsinsatsen är oftast keramisk, men det kan även förekomma gummitätning. Modellen är vanligast att hitta i tvättställ och diskhoar, men dessa sitter även på badkar och på duschar.

Termostatblandaren

Denna blandare dök upp ytterligare lite senare på 70-talet och har ett temperaturvred och ett mängdvred som sina reglage. Termostatblandaren innehåller en termostatdel som känner av varmvattentemperaturen, och denna del utvidgas då eller drar ihop sig, vilket också belastar den del som kallas för temperaturkäglan. På det viset håller termostatblandaren konstant den temperatur som är inställd med temperaturvredet.

En ytterligare funktion som är vanliga är en mekanisk hetvattenspärr och det förekommer även tryckbalansering, vilket förhindrar skållning ifall kallvattentrycket plötsligt skulle avta. Denna typ av blandare förekommer främst i bad och på duschar.

Montering av blandare

Disk- och tvättställsblandare monteras oftast i enhålsutföranden, även om de också finns i 60 c/c samt 160 c/c för bänk och i 160 c/c för vägg.

Dusch- och badkarsblandare finns i utföranden för synliga installationer i 40 c/c eller 160 c/c, samt för dolda installationer i 160 c/c (och även i europeisk standard 150 c/c).

Sanitetsutrustning

Toalett / WC-stol

Toalett kommer från det franska ordet ”toilette”. Det finns i huvudsak två olika toaletter. Toaletter med P-lås och toaletter med S-lås Genomsnitt spenderar vi i Sverige ungefär 20 minuter per dag på toaletten. Enligt en undersökning som YouGov har gjort på uppdrag av Geberit.

En WC-stol består oftast av emaljerat porslin, även om andra varianter som till exempel rostfritt stål också förekommer och dessa stolar förekommer i flertalet varianter och modeller. Själva stolen består av en skål och en cistern med en bottenventil där ventilen släpper ut vattnet när toaletten spolas och vidare så innehåller cisternen en flottörventil som reglerar vattenmängden i denna. Den vanligaste modellen för oss är en golvmodell med avlopp nedåt som innehåller ett S-lås.

Tvättställ

Ett tvättställ består också oftast av porslin, men rostfritt kan förekomma även här och även material som acryl. Monteringsvarianterna kan variera ifrån självständig placering av olika slag till att förekomma insänkt i en större möbel.

Badkar

De mer klassiska varianterna har bestått en oval nedsänkning i en rektangulär badrumsmöbel av emaljerad stålplåt eller acryl och dessa finns tillgängliga med olika längdmått. Möbeln installeras vanligtvis vid ett tappningsställe för att användas till personbad, men monteras oftast även ihop med en dusch. På senare tid har det även börjat att bli allt mer populärt med andra former på badkar, ofta även med bubbelfunktioner.

Duschvägg/duschkabin

Det förekommer ett stort antal varianter av detta. Dels har vi de duschkabiner som utgörs av en komplett monterbar enhet, och som går att placera varhelst det finns tillgång till vatten och avloppsanslutning det existerar även duschväggar som monteras på golvet och på väggen, vilket kräver att monteringen sker i ett fuktspärrat våtrum.

Designen brukar ofta kunna bestå av aluminium med sidostycken av glas eller styrenplast i relativt stilrena utföranden, men det förekommer också mer mönstrade och färgglada varianter.

Diskbänk

Diskbänkar görs av rostfri plåt och förekommer både i utföranden där de kan placeras ovanpå köksskåp eller infällda i ett. Måtten är ofta standardiserade utifrån vanliga utföranden på köksskåp, men det brukar också gå att kunna få tag på även på utformningar som är mer avvikande ifråga om mått.

Tvättbänk

Även dessa består av rostfri plåt, och en sådan brukar kunna utgöras av en ho, som monteras i ett utrymme med tvättmaskin, och då har man möjlighet att koppla tvättmaskinen och hon till samma avlopp.

Utslagsback

Utslagsbacken görs av rostfritt stål, och installeras i sammanhang som städutrymmen och till exempel i garage. Den kopplas antingen till en golvbrunn, eller så behöver man se till att den har ett breddavlopp.

Övrig sanitetsutrustning

Sådant som tvättmaskiner och diskmaskiner brukar i sig komma med egna anvisningar om installation, och utöver detta förekommer sådant som tvättrännor, urinaler, tvättlådor och minikök i olika sammanhang.